Semlan

Sekreteraren köpte en speciell semla åt mig
Den fanns i en egen liten papplåda
med mitt namn på
Min semla, som jag inte vill ha

Sa jag det?
Nej så klart inte
Jag sa inget till sekreteraren och inte heller
till de två kolleger som frågat om jag sett att
det fanns en semla till mig i kylen
Varför är det så svårt, kan man ju undra
Varför säger jag inte bara som det är
- jag äter inte socker

Nej istället hämtar jag den jävla semlan
Tar med den till mitt rum och tänker
att jag kanske kan äta själva bullen?
Skrapa av mandelmassan liksom
(grädden är ju också sötad, urk)
Men det går ju inte!
Jag varken vill, kan eller ska äta en torr, söt
kardemummabulle från igår

Nu ligger den i min papperskorg