Drömma

Lyckan i det vardagliga gör att jag drömmer mindre
Jag längtar ju ingenstans! Jag vill vara här och nu!
Men längtor finns, även om nuet är det finaste nu
jag någonsin varit i          

I helgen promenerade vi genom stan och pratade om
var vi ska bo sen
Sen när vi flyttar ihop
Var vi ska bo, som i vill bo, som i drömmer om
Han drömmer också
och ett tag blev jag irriterad på det och tyckte att
det bara var drömmar
Som om han höll verkligheten ifrån sig
I själva verket var det nog ett sätt att balansera
mellan en verklighet nu som är bra och en verklighet sen
som vi längtar till

Vi pratade om pengar och lån och antal rum och
insåg att vi kommer att ha råd att bo där vi vill
Både han och jag sitter fast i en oro som kanske är sund
på sätt och vis men som också är rätt obefogad
Rädslan för att pengarna inte ska räcka finns där alltid
Vi är båda klassresenärer och har vuxit upp med vända slantar
och har som unga vuxna, under långa tider haft
väldigt lite pengar att röra oss med
Det har alltid gått men det har satt sina spår
Vi är försiktiga
Vågar inte tro riktigt...
Räknar efter och... Jo det skulle funka
Här skulle vi kunna...

Sen
Om ett år eller två
Det är lång tid när man längtar
Men när man är lycklig i nu gör det inte så mycket
Under tiden kan man drömma