Hatar

Det är nåt som går sönder inuti mig
Nåt som lagas sen
och blir starkare för varje gång
Inte som förut då jag blev skörare för varje ledsen dag
Nu är jag på en stark-väg
I stort så där
En stark och klara sig-väg som inte
ändå inte
betyder leva ensam-väg
Som jag trodde förut

Kanske är det just därför
Kontrasten mellan det totalt nära varma självklara
Orden, huden, blickarna, hans sätt att le och hålla om
När allt byts mot korta sms blir det så... torftigt
Så ingenting sig likt
Jag hamnar sällan i den här gropen numera
Det är inte saknad och längtan
Det är litenhet rädsla ensamhet allt är bara på låtsas
Jag hatar det

Jag vill ha vardag
Jag vill vara i ett liv
Jag längtar efter det