Njutning och lycka

Jag är förkyld. En solig söndag, som gjord för en långpromenad i skogen. Det är inte roligt. Men det är ingen katastrof heller.

Jag är i hans hem.Klädd i pyjamas och med en yllefilt hängd över axlarna har jag det ganska bra. Han bloggar på sitt håll och jag på mitt. Jag kan höra knattret från hans dator i ett annat rum och jag kommer på - igen - hur bra jag har det. Hur fint och fantastiskt det är att vara tillsammans med en man som man kan vara ifred tillsammans med. Som har ett behov av att vara ensam bredvid och som därför med den största självklarhet låter mig vara ifred.

Vi är olika och lika. Han är inte min klon men han är lik mig på vissa väsentliga punkter. En av dem blir jag varse när jag i dagens GP läser en artikel som tar avstamp i filosofen David Brax avhandling om njutning. En av de saker som avhandlingen lyfter fram är att "människor som välsignats med förmågan att vara tillfredsställda - att se tillvaron ur ett nöjt perspektiv - har större chans att njuta än den som hela tiden vill maximera." När man har levt med en människa som saknade den förmågan och som i sin jakt på maximalupplevelser dessutom ansåg att det var min skyldighet att ge honom dem, vet man att det inte bara var hans egna möjligheter att känna njutning och lycka som drabbades utan även mina. Min förmåga att vara vardagsnöjd och trivas med en lugn lunk fick honom att likna mig vid en lågenergilampa. Utan kärleksfull glimt.

Det är en stor kontrast att leva med någon som verkligen uppskattar en. När jag läser hos Livet just nu, en av mina favoritbloggar, om hennes nya kärlek känner jag igen mig så mycket:

Jag är en hel människa på grund av honom. Jag har hittat mig själv. Jag tycker om mig själv för första gången i mitt liv. Känner mig vacker. Värd. Allt bra som händer har jag förtjänat.

Ja. Så är det. För mig med. Jag tycker om mig själv och känner att jag fungerar i världen och livet. Det är mycket tack vare honom. För att han finns bredvid mig, visar mig kärlek och respekt och aldrig skulle drömma om att kräva av mig att jag ska vara på ett visst sätt. Det är inte kärlek att vilja förändra. Det är makt.