Jag har slutat väga mig! Jag bara insåg häromdagen: jag har inte vägt mig på... ja knappt sen jul. Faktiskt minns jag inte ens när det var. Det är en otroligt befriande känsla! Inte så att jag har slutat noja runt min kropp, tyvärr inte! Men eftersom jag inte vet om jag går upp eller ner ett kilo eller så kan jag inte oroa mig, kan jag inte förstora upp det.
Jag vet förstås på ett ungefär vad jag väger i alla fall, det märks på jeansen om inte annat. Men så länge alla kläder sitter som jag vill att de ska, som de brukar, så vet jag ju att allt är ok. Då spelar ett eller två kilo ingen roll.
Det är ett steg åt rätt håll.
Ett annat steg åt rätt håll är att det snart är ett år sedan jag slutade äta socker. Jag säger numera att jag "inte tål" socker. Och det är ju sant! Varken min mage eller min hjärna tål socker. Jag mår mycket bättre utan, till både kropp och själ. Och det är så skönt att slippa bli trugad, att inte bjuda in till det.
Livet är fint.
6 kommentarer:
Bästa bortprioriteringarna! Vågen och sockret!
För de är ju riktigt onödiga ting att ha i sitt liv. Fler än du som skulle må bra av det, tror jag. =)
Bra jobbat! :-)
Jag slängde ut vågen när jag upptäckte att maken vägde sig som en galning. Det gick honom på huvudet.
Nu är vi också sockerbefriade och våglösa. Livet blir onekligen lite enklare. Och trevligare.
Helt rätt! Livet blir SÅ mycket bättre och lättare såhär! Mer och mer förmår jag fokusera på vad kroppen KAN snarare än hur den ser ut. Den kan springa, promenera, kramas, älska, ligga på en klippa och låta sig värmas av solen. Den är frisk och sund, alla värden är som de ska. Det är fint att tänka så!
Jag är jätteimponerad av ditt sockerstopp!
Caroline: Nu är det bara en del av mig, en självklarhet. Jag kan inte ens tänka mig att äta något som innehåller socker. Trodde lite att jag skulle sakna att inte kunna äta glass nu när det blir sommar, men nej det känns inte så! Det är hur skönt som helst!
Tvyärr är det en väldig massa livsmedel som har socker i sig och som man inte tänker på. När man fattar det så blir man nästan skrämd och det är inte så konstigt om många är sockerberoende. Tänk vad vi redan från början får våra barn att skapa ett sådant osunt beroende; ketchup, leverpastej etc, etc...det kryllar av socker i dom..
Skicka en kommentar