Min kropp. Tänkte säga något om den. Jag gör inte det så himla ofta men ni som har läst här ett tag är bekanta med vad jag känner inför den, att jag har komplex och svårt att tycka om den. Bla bla, allt sånt.
Jag tycker om min kropp såtillvida att den är huvudsakligen frisk, undantaget en kronisk magsjukdom som jag blir allt bättre på att leva med. Den bär mig, jag kan gå, springa, cykla, yoga. Den gör ont ibland, men inte mer än de flestas tror jag. Så sett är det en schysst kropp jag har.
Men sen är det det här med hur den ser ut. Det som är för litet och det som är för stort. Det som är löst som kunde varit fastare. Jag kan överhuvudtaget inte se hur jag själv ser ut, det vet jag. Jag vet vilka storlekar jag har, men skulle jag plocka de storlekar som det känns som att jag har skulle det bli minst en storlek större på allt. M och inte S. 42 och inte 38 (eller 36 - aldrig!). 32 tum och inte 29.
Jag vet att jag inte är tjock enligt några som helst mått. Ändå känns det så. Och jag skäms. På flera sätt. Dels känner jag skam över att "vara" tjock och dels över att känna mig tjock när jag inte är det. För att det är fånigt och för att de som verkligen är överviktiga inte kan tycka att det är så kul när såna som inte är det gnäller. Så gnäller gör jag inte. Jag säger aldrig att jag måste tänka på vikten som skäl till att inte ta en kaka till kaffet eller suckar över beach 12. Jag lider i tysthet och skäms ensam. Och försöker lära mig tycka om även hur den dära kroppen ser ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar