Kroppen och känslan för den är ett återkommande tema både här på bloggen och i mitt huvud. Hur jag ser ut, subjektivt och objektivt - om något sådant som en objektiv bild av ett utseende nu finns. Och hur mitt mående kopplas till det.
Jag läser att Joanna tycker att känslan kommer före utseendet: If you feel good you look good. Jag skulle nog säga att jag för min del önskar att det var så. Men det är inte det. I alla fall inte bara. Jag tror att det är både-och. Växelverkan. När jag mår bra känner jag mig finare, visst. Men jag har svårt att må bra om jag inte känner att kroppen är på min sida.
När det kommer till att handla kläder till exempel. Jag skulle kunna ha guldbyxpojken med mig som finansiär, butikerna fulla med nyinkommet godis från Hunky Dory och andra favoritmärken, all tid i världen och en smakrådspojkvän som aldrig tröttnade. Om jag kände mig tjock skulle det inte vara kul ändå. Jag skulle inte vilja köpa något och om jag ändå köpte skulle jag inte vilja ha det på mig.
Jag ser med avund på kvinnor som bär upp sina runda former med ett leende och - åtminstone vad det verkar - mår bra i sin kropp trots att den inte ser ut som idealen föreskriver. Jag skulle vilja vara så trygg. Men jag är inte det. Om det putar och hänger över kanter blir jag mer blyg och tillbakadragen, då vill jag inte synas, då njuter jag inte heller lika mycket av att han som jag älskar rör vid mig.
När jag tycker om min kropp (eller tycker att den är ok) är jag en gladare och öppnare person. Då vågar jag ta plats, både fysiskt och mentalt. Då känner jag mig levande och närvarande, delaktig i det som sker runt mig. Den känslan är central i min definition av livsglädje.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar