Jag fick några förslag på saker att skriva om. En sak handlade om min exman och hans nya relation. Jag har inte så mycket att säga om den, han har en ny kvinna och jag tror att de har det bra. Jag är glad för det eftersom mitt barn har det bra hos dem då. Och så klart för att jag tycker att det är roligt när folk hittar någon att leva lyckligt med.
Jag tänker på henne. Inte för att hon är hans flickvän nu utan för att det faktum att hon är det och att jag vill ha minimalt med honom att göra innebär att jag har tappat henne. Vi var inte bästis och bundis innan heller, det är inte så att jag har förlorat min bästa vän, men vi sågs och jag uppskattade att ha henne i min vardag. Vi har träffats en gång, på tu man hand, och det var rätt... awkward. Obekvämt. Jag kände mig hämmad av allt runt om, kunde inte slappna av och bara vara. Även om jag inte var ett spår svartsjuk eller arg på henne, så var jag ju arg på honom för allt som hade hänt mellan oss. Det var inte helt lätt att sitta och fika med henne då, och prata om ditt och datt utan att nämna det som mest av allt befann sig i luften mellan oss. Det är inte konstigt alls. Många av mina vänner förvånas över att jag alls har kontakt med henne och skulle, om de var i mina kläder, inte klara av att träffa henne.
Men jag saknar det hon stod för i min tillvaro. Ingen av mina andra vänner är likadan som hon. Inte bara för att alla är unika utan för att jag inte hade valt att bli vän med henne. Hon var hans val, som en syster fast utan det släktkletiga och all historik. Annorlunda på ett bra sätt.
Jag är inte arg på honom nu längre. Det är en annan fas. Mer sorg över hur jag kunde stanna så länge i något som var så fel. Alla sätt det skadade mig på, sår som inte läkt ännu. Jag funderar på vem jag är som kunde ta så mycket skit. Är det ett karaktärsdrag? Och, kopplat till det jag skrivit senare om hämnd - betyder det att jag riskerar att vara en som först tar skit och sen hämnas? Hur undviker jag att hamna i destruktiv anpassning? Hur vet jag att jag inte är där nu också, fast på andra sätt? Kan man nånsin veta det i nuet eller är det bara när man tittar i backspegeln som man vet?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar