Hus? Nej

Nej, det blir inget hus
Inte nu, inte det
För mycket att fixa, för liten tomt, för fel
Så jag behövde inte fundera så mycket mer

Det finns fler dock
Hus
Och funderingar

Jag bär på en stor rädsla för att fatta fel beslut
Vare sig jag stannar eller inte
så är jag rädd att det ska vara fel beslut
För hur vet man?
När vet man?
Nånsin?

Min vän Äpplet som jag berättat om,
hennes kärlek säger att han inte kan lämna sin tjej
"just nu"
När kan han det då?
När är det läge?
Är det inte alltid fel
eller rätt, beroende på hur man ser det

Är jag likadan?
Vad är det jag väntar på?
Vad är det jag tror på?

Jag tror på oss, på det vi har och vill tillsammans,
på att terapin ska göra nytta
på att min lust ska bli trygg och levande igen
på att vår familj är det bo jag vill leva i

Jag gör verkligen det
Och ändå känner jag kletig leda
Ändå längtar jag efter den renskrubbade känslan
av mitt eget liv

Hus

Solen strålar ner från en illblå himmel
Det är en magisk och ren morgon
Samma väder som igår, jag cyklade
hem från jobbet sent och det var frisktvarmt och luktade
nyslaget gräs
Det är sommar men ändå inte
Längre

Idag ska vi titta på ett hus Mannen och jag
och jag är hur kluven som helst
Det är inget drömhus men det ligger där
vi skulle kunna tycka om att bo
Men det är inte själva huset som är grejen utan vi

Den renskrubbade levande känslan
Löftesrikheten
Den känner jag inte med honom
Men den kommer allt oftare över mig
i andra lägen
Jag känner livet i mig sa fabror Nilsson
i Madicken, jag tror
att jag har sagt det förr
Att jag tycker om den meningen

Det är sol en kall höstmorgon
pannkaksbak bakom snedställda persienner
en tidig vårdag
Att cykla genom stan på väg till jobbet
eller nån annanstans
och känna
att vad som än kommer så är jag med

Vad är jag så rädd för?
Är det ensamheten vid jul och på sommaren?
Är det att förlora honom som vän?
Är det barnen?

Himmel, jag vet inte
Men jag tror jag är rädd

Fyra år sen

Det finns en bild
av vad som hände för fyra år sen,
då när Lyckliga paret kom till och vi, så småningom,
började experimentera med andra och allt det
Det är Mannens bild som jag nog aldrig riktigt
har ifrågasatt men heller aldrig känt mig helt
bekväm med
Den går ut på att starten och anledningen till att
allt blev så bra mellan oss, i sängen och överhuvudtaget,
en tid den där vintern var att han
började hälla komplimanger över mig
Att han boostade mitt självförtroende rent fysiskt
och fick mig att känna mig vacker och åtråvärd
Det är sant att han gjorde det och det är sant att
utan det hade jag inte vågat eller velat kasta mig ut i
frihetsprojektet, vara tre-projektet
Det är sant

Men det är nåt som skaver i den bilden, som alltid
har gjort det
I fredags hos familjerådgivaren föll det på plats
Det han gjorde, det som var det fina och fantastiska,
var att han då fick mig att känna att min sexualitet
var lika fin som hans
Att det jag ville och kände var vackert och tillräckligt
Att jag dög
Och då menar jag inte som kropp
utan som sexuell varelse

Sex my way var lika fint och kul
Vi var jämlikar i sängen
Han var nöjd, jag var nöjd

Förutom en kort tid i början av vår relation hade jag aldrig
upplevt det
Sen försvann den känslan
och övergick, återgick, i tjat och
påstridighet om allt vi skulle testa och göra

Och jag blev återigen en brist
Om än en vacker brist då

En lista

Stänger du av mobilen då du sover?
Nej, jag har mobilen som väckarklocka. Stänger inte ljudet heller, om nån ringer mitt i natten är det viktigt och då vill jag höra det.

Vem såg dig naken senast?
Katten. Annars Mannen.

Hur såg du ut på högstadiet?
Rundare, osäkrare, fulare kläder

Hur kommer du att se ut om tjugo år?
Ungefär som nu skulle jag tro, möjligen minus Conversen.

Hur var du på dagis?
Jag har aldrig gått på dagis, min mamma var hemma med mig tills jag började på lekis.

Hur är du som arbetskamrat?
Laglojal och mån om att göra min del. Kul och kreativ tillsammans med rätt person, drar mig undan om jag tvingas ihop med fel.

Biter du på naglarna?
Nej.

Är du rädd för att få hängbröst?
Inte rädd direkt men kul är det ju inte.

Svär du?
Ja.

Är du trevlig mot Jehovas vittnen?
Det var mycket länge jag fick påhälsning, om de knackade på nu skulle jag vänligt men bestämt säga till att jag tror på nån gud och att jag är nöjd så.

Om du var tvungen att välja en maträtt livet ut vad skulle du välja då?
Spagetti med köttfärssås för det kan jag laga på så många olika sätt (fast det kanske är fusk?)

Vilken mat är den största missen att bjuda dig på?
Lever.

Har du blivit tagen av socialen någon gång?
Tagen, vilket konstigt ord. Nej, det har jag inte.

Ljuger du?
Om jag måste.

Har du kysst en polis?
Nej, det tror jag inte.

Har du något att dölja?
Det beror på för vem. Ingen vet allt om mig.

Vad har du på din nyckelknippa?
Nycklar såklart.

Är du gift?
Ja.

Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta den du älskar?
Det beror på. Om han inte kan ta sig hem på annat sätt, ja.

Kan du laga cyklar?
Jag kan laga en punktering, men mer är det väl inte.

Kan du fixa bilar?
Nej. Inte på något sätt.

Brukar du köra om?
Högst ogärna om jag inte är på motorväg. Jag är en försiktig bilist.

Kan du baka bröd?
Ja, men jag gör det mycket sällan. Bakar hellre bullar och kakor.

Helhet

Spotify bråkar med mig
Jag vill lyssna på hela The Nationals nya skiva
men får bara en låt i taget

Nåväl
Det överlever jag
Det är värre att uppleva att jag får livet en bit i taget
och inte hela på en gång
Att delarna inte hänger ihop
Livet med familjen nuddar vid livet med vännerna
men mindre än jag skulle vilja
Livet på jobbet nuddar vid familjen
men mindre... osv

Det finns ingen helhet
(Undrar om det gör det för någon nuförtin)

Jag har träffat vänner, lagat mat och pratat
ätit världens godaste middag, druckit en massa vin
och suttit ute tills midnatt invirade i varsin filt
Jag har haft det bra

Men det hänger inte ihop med resten,
med hela mig
Finns det nåt hela mig?
Jo men det klart att det gör
och det är inte avhängigt av andra
Inte på ett negativt sätt i alla fall
Jag är centrum i mitt liv och det är vackert
Jag bestämmer, kan välja och välja bort

Nu regnar det utanför mitt fönster
Jag skulle just gå ut
men tror att jag väntar ut uppehåll med att bilda helhet
med min katt under en filt

Om igår

Det var bra igår
på familjerådgivningen
Jag grät och kände mig som skit
när han fick lägga ut texten om hur trist han tycker att det är
att jag inte vill ha sex och att jag antagligen inte älskar honom
längre
Det var hemskt, kylan och torrheten i hans röst

Men sen fick även jag ta plats och berätta om varför
jag inte vill ha sex
Hur livet med Mannen sett ut, på det planet,
från början till nu
Det var inte kul för honom att höra, det påstår jag inte
Men det var inget nytt
Familjerådgivaren kallade det förtryck,
det Mannen gjort mig

Jag skulle kanske inte använda ett så starkt ord
Men jag har heller aldrig satt ord på det
Bara på hur jag känt mig i det

Rådgivaren är skitbra, verkligen riktigt bra
Och det finns mycket mer att säga både om hur han
hjälper oss med sitt fasta lugn
och om det som blev sagt

Men det hinner jag inte nu
För det är helg och jag ska iväg med mina tjejer
för manslöst umgänge: mat, vin och prat
Tjoho!

Blåst

Storm i ett vattenglas
är en metafor som känns rätt idag
Det blåser i maillådan och i mobilen
oron är stor och farhågorna många
Men inget har hänt
Nada, nothing, niente

Jag känner bara en stor trötthet inför allt detta nu
Det som jag vet kommer,
ett behov av att älta, diskutera på nätterna, långa mail

Trött och matt och ovillig

Ieftermiddag ska vi på familjerådgivning
Första på över en månad
Det blir en intressant upplevelse...