En smula ödmjukhet och respekt

Jag får fortfarande mail från min exman
Han ber mig förklara saker och vill att jag ska
resonera om mig själv utifrån frågor han ställer
och anklagelser han kommer med
Jag har ingen som helst vilja att fundera tillsammans med honom
Det finns ganska många människor som är bättre för mig
och som jag hellre gör det med
Om jag inte gör det ensam, genom att skriva

Vid sidan om det här ganska påflugna draget han har
(och alltid har haft, det är en av de saker som jag haft
svårast att stå ut med hos honom)
så uppvisar han en märklig självgodhet
när han skriver såhär:

Jag är väldigt ödmjuk. Vilket du vet. 

Såpass
För mig är just det motsatsen till ödmjukhet 
Förutom att jag tycker att han har fel i sak
Att ta på sig offerkoftan är inte samma sak
som att vara ödmjuk

Kroppen, vikten, maten

Jag läser ännu ett intressant inlägg om bantning och
kroppsideal
Känner igen mig och blir arg och less
Det är ju själva fan att det ska vara så svårt att sluta fixera sig vid vikten och
alltid tänka på vad man äter (och inte)!

Det är samma sak nu som när jag var sjutton eller tjugoåtta eller trettiotre
Ingen förändring alls
Jag kan se alla strukturerna, maktordningarna
Budskapen som jag förväntas gå på
är så övertydligt lanserade
Och ändå faller jag dit, stenhårt
Min ätstörningsjävul gör att jag aldrig kan sluta tänka
Det spelar ingen roll hur teoretiskt medveten och smart jag är
Inför min egen kropp är jag en osäker tonåring
fortfarande
Jag vill vara en klok och sund förebild för mina barn
men är det inte
Jag är inte ensam men det är fan ingen tröst

En gynstol och en osthyvel

För första gången ever har jag sluppit klättra upp
i en gynstol
Den här gången var den så låg att jag kunde
sätta mig på kanten och lägga mig bakåt 
Sen hissade läkaren upp den till lagom höjd
Jag sa det till henne och hon visste precis vad jag menade
Jag har också undrat hur mina kollegor tänker 

Hon fick mig att känna mig bekväm i den
allt annat är lustfyllda situationen
Tog de prover hon skulle, kikade på mig med mikroskop
och kom fram till att jag nog ska opereras
En bit av livmodertappen ska bort
Det är ungefär som att hyvla med en osthyvel

Tack, det räcker!
Det blir nog bra det här med

Cellförändringar

Imorgon är det dags igen: cellprov från livmodertappen
Jag kontrolleras varje halvår
Cellförändringar som kan vara ett för-för-stadium till cancer

Cellförändringar 
vilket jävla ord

Jag ska inte vara orolig, säger läkarna
Det är ingen fara än, inte egentligen
De vill bara ha mig under uppsikt
och det är ju fint
Jag tycker verkligen det
Men såhär kvällen före kan jag inte låta bli att ändå
känna mig lite rädd
och sakna min älskades varma famn att vila i
Det är ensamt och jag är en liten person just nu

Lilla stora jag

Den lilla människan som var jag
Den rädda och ledsna som kände sig fel
Mesig, dum och tråkig
Ovillig att leka och ha kul
Den lilla människan som inte vill ha sex på hans sätt
Som ville ha ömhet och skratt och värme
och som ville kunna säga nej med munnen och kroppen

Den stora modiga människan inuti som såg allt det där hända
som inte sa stopp trots att hon visste
Som stannade i det där
År efter år

Sorgen nu, tårarna som kommer plötsligt
Min älskade torkar dem och förstår utan att behöva fråga
Han vet att orden kommer när tiden är mogen
lite i taget
Det är smärta och lugn i samma andetag
Jag är fri nu

Patetisk? Moi?

Det kom ett mail från min exman, apropå vår
"Ansökan om äktenskapsskillnad":

Bra att du betalar in [det kostar 450 kr att skiljas, min anm.]
Så vi slipper varandra. Eller planerar ni äktenskap?

Jag förstod inte vad han menade
Var det ett försök att vara lustig?
Mailade en fråga, bad honom förklara sig
Svar kom:

Och att jag kan tänka mig att du vill bli av med efternamnet från nån du tycker så illa om men att du inte vill byta tillbaka till [ditt gamla namn]

Jaha
Jag svarar:
Jag skulle alltså gifta mig med [min pojkvän] för att bli av
med ditt efternamn? 
På den frågan fick jag inget svar

Istället gick han över till att berätta att han fortfarande
har skvallerbyttor som berättar för honom vad jag skriver här
När jag frontar honom för det duckar så han igen och
talar om för mig att jag är:

... en oärlig människa och en utstuderad och slipad lögnare. Det är väl torr insikt eller bitterhet. Inte minst eftersom min svartsjuka i höstas var mer relevant än du medgav. Patetiskt.

Nytt byte av samtalsämne således.
Jag är inte säker på att det är jag som är den patetiska
Att hans svartsjuka från nu i höstas skulle ha varit berättigad
är sånt struntprat att jag blir helt matt  

Och sen tycker jag att svar på raka frågor
är något man bör kosta på sig

Magnus Härenstam-ish

Jag ska be att få presentera mig
Jag heter Fortfarande Lycklig och är ...

Känner ni igen den?
En liten pastisch på en av de Magnus och Brasse-sketcher som jag
och många i min ålder är uppvuxna med

Varför skriver jag så här?
Jo, det är så att jag vill berätta något om mig själv
som jag tycker är självklart
men som ni kanske inte vet eller tänker på

Att jag har levt i en destruktiv relation med en man
som från första början och framgent alltid hade synpunkter på mig
Bra och snälla saker ibland men lika ofta handlade det om
saker som fel med mig, saker som jag borde förändra
Min exman hade idéer om hurdan jag skulle vara, hur jag skulle
"jobba med mig själv" och tog på sig rollen som min coach
Jag bad aldrig om den "hjälpen" men fick den ändå
vare sig jag ville eller ej

En av de saker som min exman tyckte att jag skulle göra
var att ha sex med någon annan än honom
Inte för min egen skull utan för hans
För att bli lite roligare med honom
För att komma hem till honom och berätta om det

Jag gjorde som han ville, jag hade sex med Rocky
Men sen ville jag inte leka på hans villkor mer
Jag hade ingen lust att berätta om det som hänt och
jag tyckte inte att det var givet att min exman skulle övervaka
min kommunikation med Rocky

Självklart: jag borde ha insett att det som hände mellan Rocky och mig
inte var ok med tanke på att jag var gift
Jag borde inte ens ha lärt känna honom
och jag borde inte ha fortsatt in i relationen med honom
Min exman borde inte ha accepterat
Men han borde inte heller ha puttat in mig i det
Vi är medskyldiga båda två

Där och då gick vår relation sönder
Den gick inte att laga
fast vi trodde det i 3½ år