När vänner läser

Mina läsare
De flesta av er har jag aldrig träffat
Några vänner i det däringa reella livet
där allt det jag skriver om händer
(Det och en himla massa mer - förstås)
Några av dem (er!) läser 
Men det finns också en massa vänner, livsviktiga   
människor och sådana som bara i allmänhet gör livet
lite roligare och finare
Som inte har en susning
Som inte ska ha en susning
eftersom jag har bestämt mig för att det inte är en så bra
idé att människor jag skriver om läser

Vad gäller några vänner är jag osäker
Minns de? Har de tröttnat eller kommer de fortfarande hit?
Seglarpojken, Rocky, Smilgrop? 
Andra vet jag säkert
Äpplet, Gosan, Tonträffdalen, Siluettmannen, Panna

Ibland tänker jag Tänk om jag glömmer mig
och berättar plötsligt
Vad konstigt det skulle bli

Nu!

Tänk va. Livet en torsdag
Sitter kvar på jobbet och pillar med en grej
som ska vara klar imorgon
Det är nästan tomt här vid den här tiden

Jag surfar lite, besöker en sajt som Joanna tipsade om 
Facebookar lite
Pratar med Rocky och bestämmer att ses
Kramar Äpplet hejdå för helgen
Jobbar en stund och
finner att jag är glad

Ett mail från Mannen innehöll nån slags embryo
till missförstånd
men det redde jag ut, tror jag
Det handlade återigen om rätten att säga
att man är ledsen
Ja visst, det får man
men det finns gränser
Och jag tror fortfarande att man i ganska stor mån 
blir glad av att leka att man är glad

Det är inte att vara naiv eller att lägga locket på
Det är att njuta av allt som är fint
Så det gör jag nu!

Att vara ledsen

Jag funderar mycket på det här med att säga
att man är ledsen
Balansgången mellan att uttrycka sina känslor och
att skuldbelägga
Hårfin skillnad, tro mig
(Nu hoppar jag helt över allt som beror på
den mottagande partens egna bagage)
Mannen säger nu att det är fint att jag låter honom
vara ledsen, säga att jag har gjort honom ledsen
i flera år
Jag tycker inte att jag förändrats
För mig handlar det om hur saker sägs
Och hur ofta
Vissa saker har jag hört så många gånger att
jag kan fylla i vartenda ord när han omigen-
Då orkar jag inte lyssna och ta in
Jag tycker att det finns gränser för hur många gånger
man ska orka med att höra att man varit dum
när det var flera år sedan det hände och
man har bett om ursäkt massor av gånger
och pratat igenom allt

Att såren finns kvar är en annan sak
men de försvinner inte för att man ältar det som hände
Jag skulle t o m vilja påstå att det kan vara tvärtom:
att grotta i det gamla gör att det hålls levande
Och jag vill inte det, jag vill gå vidare

Nu tror jag att vi är på väg mot ett nytt sätt att samtala
Vi kan lite torrt konstatera att detta och detta har hänt
och vi har båda känt oss svikna och klivna på
Det gör ont ännu men ingen gör nåt fel i nu
Vi ska vara snälla mot varann
och i det ingår att förstå trasigheten men inte acceptera skuld
Vägen framåt, tror jag 

Livets form

En illblå himmel, sol som inte längre värmer
Höstfärger på en del av träden
Jag cyklar genom staden som jag älskar
hem till lägenheten som jag älskar
och katten, den tjocka och fina älskade pälsbollen

Mitt liv har form
En bra form
Jag är tillfreds
Det var länge sen jag över längre tid kände så
(Och med längre tid menar jag mer än en vecka)
Jag är nöjd och trivs

Tänk att insikten om vad man känner
och inte
är värd så mycket!

Äntligen!

Vi hade ett så himla bra samtal igår!
Sånt gör mig trygg och glad
Vi kunde prata om kärleken som är där men ändå
inte
Kärleken som mellan bästevänner men inte
som mellan man och kvinna
(Från min sida då, han känner samma som innan)

Att jag inte kan hjälpa, att jag inte gör fel i nu
Att skulden jag känt handlar om det som hände
för tre år sen och två
Inte nu
Att jag inte finner mig i skuld mer nu
Det handlar både om att jag känner mig
skuldbelagd ibland när jag inte är det
och att han skuldbelägger mig fortfarande

Det är onda saker och de stora såren
har inte läkt ännu
Men det faktum att såren finns är inte samma sak
som att vi sårar i nu
Att det är nu vi gör fel

Detta låter självklart
och lätt
Men för mig är det nytt
En ny känsla - att äntligen kunna få syn på
skillnaden mellan nu och då
Vad hans ledsenhet nu beror på
(vad som hände då och vad som händer nu)
och vad att det som är
mitt fel
och inte

Fri

Så fort jag komnmer hem blir jag glad
Jag älskar min lägenhet!
Det är ok även hemma hos honom,
mycket mer så nu än förut 
Jag känner inte att jag bor där men det behöver jag
inte heller känna
Det är ok ändå

Men hemma, alltså!
Där är jag bara jag
Allt ont rinner av
och jag får vara
Jag har ingen mask och inga måsten
andra än som är bekväma
För jag kan faktiskt trivas med måsten också
Glada måsten

Som att måsta träffa Genus snart
(och det ska jag!)
Som att måsta göra klart den fina målningen
(ska fortsätta imorgon)
Som att måsta hinna träffa Smilgrop, Seglarpojken, Äpplet 
och flera under min barnlösa vecka
(går sällan, det är en konstant längtan)

Jag är glad idag 
Det är en bra dag
Fri dag

En bra känsla

Jag känner mig inte misslyckad längre!
Det är som om blott detta att jag nu kan säga
att det är såhär: jag är inte kär i honom
gör att jag känner mig... fri från skulden och misslyckandet
Det är inte ett misslyckande att inte vara kär längre
Det bara är
Jag kan inte hjälpa det, jag har inte gjort något fel

Så himla länge har jag gått omkring och känt skuld
Det gör säkert ännu, men jag får syn på den mer nu
Fattar varför och känner att jag kan komma åt den
Det är en bra känsla