Kliché?

Min bloggkollega Bobbie (som sorgligt nog slutat blogga)
sa till mig att det är lättare att skriva
om elände och tråkiga, jobbiga saker
än om lycka och allt som är bra

Jag tänker att det där är en sån jäkla kliché!
(vilket jag inte riktar mot Bobbie alls, hon är ju långt ifrån
den enda som förfäktar den tanken)
Jag försöker skriva om lyckan
Om harmonin och bramåendet, livet när det är så nära
perfekt som det går att komma
När den längtan som finns är fin och inte trasig, uppgiven
När nuet är lätt och rent och kärleksfullt

Jag lyckas kanske inte med det, men jag tänker fortsätta försöka

Jag är i en lyckobubbla med tunna väggar
Jag känner mig hudlös på ett bra sätt, på ett ofarligt sätt
Livet angår mig
Jag vill göra upp planer
Resa, flytta ihop, skriva, vara
Livet, resten av mitt liv!
Jag känner en sån tacksamhet över allt detta

Hur tänker ni?
Kan man skriva intressanta saker om lycka eller
blir det bara platt och övergulligt?

Relationer då och nu

Det är sant
jag nyper mig i armen och, jodå jag är vaken
Detta är livet nu!

Älskade, finaste han
Bästa barnen
Lyckliga jag

Framtid och nu
Vid den här tiden förra året var jag kvar i mitt gamla liv
Det är så lätt att jämföra
Jag försöker låta bli, det är på många sätt meningslöst
Min förra relation var en parentes
Det står alltmer klart
Trots att den gav mig ett älskat barn
så var den en parentes i den betydelsen att den var
icke-fungerande
Innan jag träffades min exman så var jag tillsammans med
mina stora barns pappa i nio år
En relation som saknade två viktiga beståndsdelar,
nämligen passion och gemensamma intressen
Men som ändå fungerade i den meningen att det dagliga
livet flöt på, att det inte var ständigt krig
Att en fick sova om nätterna och kunde umgås med vänner
utan att skämmas
Det var rätt att det tog slut, inget mer med det
Utan kärlek kan man inte leva ihop
Men vi var vänner, vi var det då och vi är det nu
Jag vet inte om jag nånsin kommer att bli vän med
min exman
Jag känner mig inte uppskattad och respekterad av honom
och jag känner inte att jag kan uppskatta honom heller

Man behöver inte vara vän med sina ex, det är inte så jag menar,
men jag tror att det säger nåt om relationen om man är det

I en annan värld

Mitt livs bästa sommar är snart slut
Inte slut vad gäller möjligheten att gå i shorts eller
plocka en bottenskyla blåbär till en paj
utan slut som i börja jobba
När jag säger att detta är den bästa sommaren
menar jag bästa sommaren som vuxen
Det går inte jämföra med barndomens somrar
eftersom premisserna då var helt annorlunda
Men om alla somrar sen, säg, 20-årsåldern
är under luppen så finns det ingen som slår denna

Att allt är så bra beror på att jag lever i en relation som är
just så som jag vill 
Med en människa som fungerar tillsammans med mig
Som jag fungerar tillsammans med
Vi älskar varandra och det hjälper såklart till men jag är
övertygad om att jag skulle kunna resa och hänga med honom
lika problemfritt även om han bara var en vän

Det blir fel ibland, som det alltid blir mellan människor som
är nära varandra och gör saker tillsammans
Konstigt vore det väl annars
Men det faktum att det blir fel ibland hänger inte över mig
som ett illavarslande hot

Livet är lugnt
Vi lär känna varandras barn, de lär känna varandra
Han tar ansvar för sina, jag för mina och det är ingen big deal
Han skulle aldrig kalla någon av mina avkommor för jävla unge
så som Exmannen mer än en gång gjorde

Jag bor i en annan värld nu

Hemnet

Jag gick in på hemnet för första gången på väldigt länge
Vi är inte på något sätt där ännu, men jag kände att jag ville kolla
Vad stora lägenheter och hus kostar
Vad det finns och var
Bara känna på det
Han vill också
(Det är ju inte självklart att man vill bo ihop bara för att man
är ihop)
Men han vill alltså, han också (jippi!)
Sen, när några barn bestämmer sig för att de är vuxna nog att
flytta
Eller vi bestämmer att de är det...
Hittade omgående ett hus som skulle funka
Mer än funka faktiskt! Jag kunde börja packa nu på en gång
Fem mille
Det är sjukt mycket pengar men det skulle gå
Fast hellre vill jag nog bo i lägenhet
Han och jag och barnen
Längtan

Om vikten och tilliten

Vi pratade om sprit och onykterhet, hur mycket man tål
och hur långt tid det tar innan all alkohol försvinner ur blodet

Vad som händer i kroppen beror bland annat på
hur stor man är
Det är ju inget konstigt med det
Alltså: jag blir mer onykter än han om vi dricker lika mycket
Men det kunde han inte förstå: du väger väl ungefär som jag?!

Ja men eller hur!
Där skulle en normal person, en jag utan skev kroppsuppfattning,
bara skrattande tillrättavisa
Nej, det gör jag inte
Du väger minst 15 kg mer än jag

Men nu är jag inte normal i det avseendet
Jag blev jätteledsen och det var på vippen att jag började gråta
mitt i efterrätten

Jag kan inte hantera det och det handlar om mig, det vet jag
mycket väl
Det är inte hans fel att jag har en skev kroppsuppfattning
Men nu lever han med mig och vet, eller borde veta
Han borde både veta att jag är känslig och han borde veta
att jag inte väger lika mycket som han
Vi har pratat om det förr, han har frågat, jag har berättat
Det är lätt att tolka det som att han inte bryr sig
Att han inte tar mig på allvar
Jag vet att det bara är så obegripligt för honom
Han tycker inte att jag är tjock, säger han
Nej ok
Men om jag vägde det han tror, skulle jag vara det
Hur lite koll kan man komma undan med att ha?

Jag vet att jag berättar för lite, för jag skäms så
Jag måste bita huvudet av skammen och luta mig emot honom
Lita på att han står kvar
Men det ställer krav på honom också
Han måste minnas och bry sig och ha bättre koll

Sista dagen

Ensam hemma
Katten och jag
Saknar, längtar
Måste vänja mig vid ett nytt liv
Olikt det som varit, blivit självklart: att ha honom nära
i vardagen, dag efter dag och natt efter natt
Tomheten känns i hela kroppen och jag kan inte
sitta stilla, oron surrar i huvudet och kroppen
känns skakig

Fina barnen
Jobbet, som jag tycker om
Vardagen
Jo, det är ju så
Jag har ett bra liv på alla möjliga sätt
Men just idag vill jag inte

Jag vill ha honom, jag vill mer av allt
Inte mindre

Livet som jag vill ha det

Vi har varit bortresta några dagar
jag, han och barnen - både hans och mina
Det gick väldigt bra och jag känner mig glad i magen

I morse när jag stod i tvättstugan och matade in smutsiga
kläder och sunkiga, sandiga handdukar slog det mig att jag
nog aldrig har haft det så bra i hela mitt liv som jag har det nu
Allt stämmer nu
Kärleken, barnen, jobbet, boendet, jag själv
Jag må vara i en lycklig förälskad bubbla - men jag tycker
att jag ser nyktert på mig själv och jag saknar inget av vikt
Det här är livet så som jag vill ha det - vad gäller allt
som verkligen spelar roll
Så har jag aldrig känt förut