För mycket?

Tre, fyra månader in i en ny relation
Vi lever vardagsliv ihop nu: 
Snabb, lite för sen middag en tisdag
Sömnig frukost utan ork att samtala
Barn som ska nattas, skolarbeten som ska kollas
Vi flyttar in i varandras liv och det känns väldigt fint  

Men jag kan såklart inte låta bli att tänka, vrida och vända
Det är så mycket jag vill undvika med honom, saker som jag
inte vill ska upprepas
Jag vill vara mitt sanna jag, inte acceptera att bli trampad på
Såklart!
Men det är inte så självklart som det låter
För så tänkte jag förra gången också
(även om jag inte hade samma bagage då)
Hur ser man tecknen, när/om de kommer?
Hur vet man?

Jag vill inte heller bli mitt ex
En klängig sort som hela tiden är för mycket
Eftersom min pojkvän är så olik mitt ex -
han är mycket mer introvert, intensiv på helt andra sätt -
Blir jag ibland rädd att jag ska vara för mycket
Att jag ska bli den klängiga, den som vill mer
Som blir ledsen och känner sig osynlig
Jag vill absolut inte det!
Han säger att det absolut inte är så heller
Men hur vet man?
Det smög sig på förra gången
Handlar det bara om att kärleken tog slut (eller dödades)?
Är det så enkelt?

Hon

Jag vaknade och hade glömt
Men så mindes jag
Hon dog igår

Allt rullar förbi inuti huvudet, som en film
Hela mitt liv med henne
Hon har alltid funnits
Barnet som var jag levde nära henne
Ett hus, en trädgård, ett körsbärsträd
Hon är barndom och vuxenhet samtidigt
Hennes sätt att prata med mig, alltid med vissheten
att jag förstod
Att barn gör det, att man inte behöver prata
på nåt speciellt sätt
Hon finns inte mer
Men ändå alltid

Hur ser lycklig kärlek ut?

Vad är det som gör att en vet att detta, det är bra?
Är det frånvaron av nattliga gräl?
Att en inte gråter mest varje dag?
Och att en inte har ont i magen av oro?

Är det självklarheten och det lätta?
Eller är det värmepirret i magen när en tänker på honom?
Är det oron när han är ledsen, all värme en vill ge?

Jag tror att det är allt det och mer därtill
Banalt eller inte, att vara lycklig i kärleken är bättre
på alla sätt jag kan komma på, än att vara olycklig
Skit samma om det är kul att läsa om det eller inte

Just idag är jag dock en sorgsen människa
En person som har betytt oerhört mycket för mig
dog tidigare idag
Sov i ro lilla du och tack för allt du lärde mig

Mamma-stödet

Jag har hittat hem till mamma
Vi pratar med varandra på ett sätt som vi inte har gjort
på mycket länge
Kanske aldrig
Hon har sett så mycket under de här åren
Förstått
Men aldrig sagt nåt
Jag har inte släppt in henne
Också det ett typiskt beteende för den som lever i en
destruktiv relation: viljan att skyla över

Jag har varit arg på min mamma för (andra) saker
och inte velat ha med henne att göra
Det är också ett skäl

Men nu
När vi pratar igen
Får jag stöd och pepp på ett sätt som är oväntat
men väldigt välkommet
Hon är klok, lilla mamma

Bilder som påminnelse

Jag hittade ett gammalt usb-minne i väskan
På det fanns lite olika saker: jobbtexter, kalasinbjudningar
och bilder
Bilderna var alla tagna vid samma tillfälle
(eller närapå i alla fall) och med samma syfte
De var från K6-tiden

Jag övermannades lite av min egen reaktion på dem
Sorg
Jag kände sorg
Det var fina bilder, inte porriga eller konstiga
och jag minns att jag inte var ledsen när de togs
(det finns såna bilder också)
Men ändå
Allt de står för nu
Allt som jag inte ville men ändå gjorde
Allt som jag ville men inte gjorde

Jag raderade alla utom en
En suddig
Den ska jag spara som en påminnelse om vad jag aldrig vill
ska hända igen

Banal kärlek?

Det sägs att det är svårt att skildra
den lyckliga kärleken
Att det lätt blir banalt och ointressant
Att olycklig kärlek och den smärta som den förknippas med
gör sig bättre som föremål för skrivande
Jag vet inte om det är så men
jag ser en stor och rolig utmaning i att försöka skriva om
den lyckliga kärlek jag upplever nu
på ett intressant och viktigt sätt

Kärleken jag känner och mannen som får mig att känna den
Jag vill skriva om det
Vår relation är förstås inte utan problem, men den är
varm, ömsesidig och positiv
Vi har bagage med oss, båda två
Vi vet hur vi vill ha det men vi reagerar med magen också
Vi pratar hela tiden men jag upplever aldrig att jag blir överkörd

Livet, det som börjat nu, är fullt av löften
Mitt liv, mina känslor, mitt sätt att vara lycklig
Jag hoppas att det är lika spännande att läsa om
som den stora sorgen den destruktiva relationen innebar

Balansen och vi

Jag går balansgång
Å ena sidan måste jag få vara arg på min exman
för hur han behandlade mig
Jag kan inte vara en mes som bara glömmer
Det vore att säga att det han gjort är ok
Å andra sidan måste jag gå vidare
Sluta lägga energi på det som varit
Inte fastna i bitterhet
Det är inte alldeles lätt

Lätt är däremot min nya tillvaro
Lätt och ändå full med innehåll
Det är lätt att prata med honom
om allt och inget, djupt och ytligt, stort ovh litet
Jag får vara engagerad utan att han tror att jag är arg
Det är lätt att dela vardagen med honom
Vi vill samma saker
Vi låter varandra vara ifred i trygg förvissning om
att vi finns
Det är lätt att ha sex med honom
Trots att vi är nya med varann och trots
alla sår som jag har, rädslor och oviljor
Så är det lätt och vackert
Det är lätt att sova med honom
Vi somnar i sked och vaknar intill
Tyst och stilla sover han, lugnt och gott sover jag

Vårt vi är det finaste som hänt mig
Balansgången blir lättare med honom nära