Lyft!

När jag blir sjuk tappar jag förmågan att lyfta blicken
Jag blir ledsen och avstannad
Som om livet kommer att vara såhär alltid,
från och med nu
Huvudvärk och droppande näsa.
Ingen träning och ingen ork

Jag måste påminna mig själv om att det såklart inte är så
Det är en parentes, detta
Inte ett normaltillstånd
Snart är jag pigg igen och drar på mig löparkläderna
Snart orkar jag jobba utan att tappa fokus hela tiden
Snart är en tur till tvättstugan inte en andledning att bli andfådd

Jag planerar våren och sommaren för att bli lite gladare
Saker jag vill hinna med - skriva mest av allt
Resor
Jag och han
Jag och han och barnen, alla våra små och stora
Jag lyfter blicken, skalar en apelsin och leker frisk

Dåligt kvinnosamvete? Inte nu längre!

Jag och Yngstan hade ett litet samtal innan
Jag berättade för henne att hon ska vara hos pappa
en kväll i veckan som kommer, eftersom jag har ett kvällsmöte
på jobbet
Hon vill inte
Hon vill vara här och tycker att det går bra
när jag inte ska sova borta
Hon vill gärna vara hos mig i pappaveckan
Men inte hos honom i mammaveckan  
är väl kontentan 

Hon tycker också att de fredagar hon stannat hos sin pappa
för att han bett att få ha henne kvar
(för att Tonträffdalen och hennes barn kommit över)
ska bytas mot att hon ska vara hos mig andra fredagar
Och det tycker inte jag
Jag och min pojkvän har fyra barnfria dygn i månaden
och dem värnar vi
  
Jag tycker att detta är så jättesvårt!
Jag älskar mina barn, alla tre, och en del av mig vill ha dem
hos mig jämt
Men utan stöd i vardagen går det inte
Och de måste ju träffa sina pappor också  
Ja, ni vet ju hur jag tänker kring detta

Jag tar strid nu!
Ingen jävla dåligt kvinnosamvete över att jag också
har ett jobb att sköta
och att jag värnar min vuxentid
Jag är mamma men inte bara!

Att vara jag, från nu

Det tar tid att inse att en människa som stått en nära
inte gör det längre
Att sluta prata med någon man pratat med oavbrutet
i massor av år
Att sluta prata för att det inte går längre
Att inse att det var länge sedan det gick
Det tar tid och kraft

Jag är så klar som man kan vara med honom
Men jag fattar fortfarande inte vad det var som hände
Var någonstans slutade jag vara jag? 
Hur vet jag att det inte händer igen?

Att det inte känns så, vad betyder det?
Hur kan jag veta att jag inte anpassar ihjäl mig igen?

Tio år

Att vara vuxen innebär att en aldrig kan vara sjuk
på det där sättet som när en var barn
Då när sjuk betydde att en kröp ner under täcket
och inte kom fram förrän en var frisk

Nu är det åka till jobbet ändå
Sitta och se eländig ut på ett möte
Somna på bussen hem
Vila en dag hemma men sitta vid datorn ändå
Svara på mail och förbereda saker
Sova en skvätt men också tänka på
att imorgon måste jag orka-

Jag vill vara tio år
Jag vill få sova tills jag vaknar och att inget värre händer
än att jag missar en skridskoutflykt

Det går fan inte!

Jag gjorde ett misstag igår
Jag gick in i en mailväxling med min exman om träning,
min ätstörning och min kroppsuppfattning
Det kändes ofarligt och han brukar ha bra synpunkter 
Men det gick såklart fel
Jag öppnade upp:

Jag har en skev kroppsuppfattning ja, det har jag alltid haft. Jag jobbar på det och känner mig nu mer trygg än på länge. Sedd men inte bedömd. 

Han tog åt sig (som vanligt):
För din egen skull bör du nog fokusera på dig själv och inte på ditt gamla mantra om mitt bedömande. 

Jag, lätt trött: 
Det är märkligt detta att du alltid återkommer till att JAG ska fokusera på mig. Ta du och fokusera lite på dig själv du med. Vad jag menade med detta är att [min pojkvän] älskar mig som jag är och att han inte påpekar hur jag ser ut hela tiden, åt nåt håll. Och det trivs jag med.

Han kan inte se vad jag menar: 
Jag fokuserar på mig. Jag kan faktiskt inte förstå din irritation. Det var du som drog in mig genom att skriva att du inte var bedömd. Det var helt onödigt att komma med såna klagomål. 

I rest my case 

Rapport från ett jobbmöte

Jag är sjuk
Igen

Klen eller vad?
Jag tycker att jag tar hand om mig
Äter bra och avstår från träning när halsen svider
Och ändå

Jag är trött på detta!
Vill bli frisk NU

Men i väntan på det så ska jag åka hem
till min katt och min filt och läsa vidare i boken
som visst har blivit film:
Norwegian wood

På återseende kära ni!

Hoppas och hoppas

Det är den första februari idag
Nån gång nu snart får min älskling ett besked
som han har väntat länge på
Långt innan vi träffades sökte han ett jobb
i ett land långt borta
Om han får det kommer han att flytta dit efter sommaren

Jag hoppas att han får det, för jag vet hur gärna han vill
Jag hoppas att han inte får det, för jag vill inte att han ska
åka iväg och lämna mig här

Han kommer att vara borta ett halvår
och det är inte hela världen
När en tittar bakåt känns inte första augusti
så himla avlägset
Men när en är mitt i det ...
när fyra dagar utan honom är lång tid
Jag vill att han ska vara bredvid
Leva sitt liv nära mitt
Inte på andra sidan jorden
Jag har ett eget liv och jag vill att han ska leva sitt 
även om det innebär att han bor
på andra sidan jorden