17 augusti 2011

Kall i värmen

Vad jag avskyr de tillfällen när svartsjukan
far med sina kalla händer över mig!
Försöker få fäste och komma intill
I osäkerheten, kring det jag inte vet nåt om, där
trivs den, där får den livsluft
När ett namn nämns lite för ofta
När jag inte vill fråga och därför plussar ihop
ett och ett själv och... inte vet om det blir två
eller nåt annat
Då fryser jag mitt i kärleken och önskar att jag
hade mer mod
Vågade riskera att möta den blick jag är så rädd för

Sova tillsammans

Jag tycker så väldigt mycket om att sova med honom
Även då sova med verkligen betyder sova
(eller försöka)
Som igår: mens och hostan från helvetet och alldeles för kort natt
Hostan höll mig (och honom) vaken sent och alarmet var ställt på 5.30
Och ändå
Bara att ligga där, nära, i hans doft och värme gör att jag,
allt annat lika, sover bättre och vaknar lyckligare
Trött ja, men aldrig på det där urlakade sättet
som sömnbrist pga nattliga gräl gör en
(Gjorde en, dåtid)
 
Tröttvarmlycklig
Att gäspa tillsammans på bussen, hans lår mot mitt

16 augusti 2011

Mörk nyans

Att leva med en ny människa innebär förändring
Till allra största delen positiv sådan
Men även den förändring som är bra kan vara jobbig
Att inte hela tiden bli sedd och bekräftad är nytt
På många sätt är det skönt
Att konstant vara föremål för någon annans blick och öppna öra
är påfrestande
I alla fall fungerar jag så att jag vill vara obemärkt ibland
(eller ganska ofta faktiskt)

Nu blir jag inte längre sedd och bekräftad
och det är ovant
Skönt men också tomt
Jag grubblar ibland på vad han tycker, tänker, känner
Likställer tystnad med ointresse fast jag vet bättre än så
Tar en utebliven blick för att inget finns att se
Blir ledsen och känner mig osynlig
Det är som avgiftning, så försöker jag se det

Han är mer som jag och det är vilsamt, så jag vill ha det
Bara ovant 

Jag skriver massor om honom här, men säger inte så mycket
till honom 
Känner mig lite blyg och rädd att han ska tycka att jag är
för mycket
Det är också en skillnad: en man som inte känslopjunk-bloggar
Att jag skriver om oss - om kärleken och livet och honom 
Medan han skriver om helt andra saker

Att slippa läsa om sig själv på hans blogg, så kan man också se det

Ljus nyans

Doften av honom
Halsgropen, skjortaxeln, handflatan
Var som helst där jag kommer åt
drar jag in den
Himmelskt
En av kärlekens största fysiska sensationer för mig

Lyckokliché med nyanser

Lycka eller elände - vilket är det bästa bloggmaterialet?
Det var ungefär frågan jag ställde nedan 
Svaren, såhär långt, är lite blandade
Flera menar att lycka lätt blir lite platt och ointressant
Jag kan hålla med om det, om den lycka som omskrivs
inte ges nyanser

Lyckan i mitt liv nu är inte nyanslös
Mitt liv är inte odelad toppenfinfint bara för att jag lever
med kärlek på ett sätt som jag aldrig tidigare upplevt
Jag är inbäddad i hans värme, välvilja och respekt
Jag älskar honom gränslöst och känner mig lika älskad tillbaka
Men det betyder inte att vårt liv tillsammans är helt problemfritt
Vi är två medelålders människor med varsitt halvt liv bakom oss
Bagage kallas det ibland, alla de där minnena och upplevelserna
som vi har med oss, som gör att vi ibland reagerar märkligt
eller oväntat
Vi har varsitt bagage
Vi har våra ex, ett gäng ungar var, varsin uppsättning familj

Han överraskar mig ibland
Jag blir förvånad, ledsen och undrande men aldrig arg
Jag tror inte att jag kan bli arg på honom
Jag överraskar honom också
Han förstår ännu inte hurdan jag är, fullt ut
(om man nu nånsin kan det)

Vi vet inte hur vårt gemensamma liv kommer att te sig riktigt
Hur det kommer att bli med barnen,
var vi ska bo, hur vi ska ha det
Men vi vet alldeles säkert att detta är för livet
Vi jobbar på det och det jobbandet, det är var jag kommer
att skriva om här
Nyanserna

Hur livet kan bli när man träffar sin stora kärlek sent,
efter barnen och allt det där
Ett allmängiltigt ämne, tänker jag
Och faktiskt - oavsett om någon läser eller inte så
kommer jag att fortsätta skriva om det
För jag kan inte leva utan att skriva

15 augusti 2011

Making plans

Jag insåg idag när jag satt på jobbet att jag planerar
Jag vågar det nu! Vågar tänka på livet på ett annat sätt
- lita på det, tänka att det kommer att fortsätta vara såhär
Planerandet tar sig olika uttryck
Jag surfar runt på hemnet
Jag funderar på resor jag vill göra och
konserter jag vill gå på
Såna där tillsammans-grejer, han och jag-grejer

Men jag planerar också mitt eget liv på ett nytt sätt
Jag tänker på mig själv med en ny glädje
Funderar på vad jag vill att livet ska innehålla
nu när det inte längre bara är överlevnad
som står på schemat

En vän sa till mig att det det tog henne flera år att
börja vilja något igen efter att hon hade lämnat
en destruktiv relation och träffat en ny man
I flera år ville hon bara vara i hans famn,
skyddad av hans armars vänlighet
Orkeslöst lycklig
Jag känner igen det där lite
Det har varit en sån trötthet, att läka tar tid och ork
Att jag börjar planera livet nu igen betyder kanske att
jag mig är på väg att bli hel igen