14 oktober 2010

Inte bråttom

Efter att ha varit trött less och seg
hela dagen är jag nu pigg och vaken
Kom hem nyss från middag med Seglarpojken
Mätt och nöjd och med två glas vin i kroppen

Brygger en obligatorisk kopp te
(jag kommer att dricka hälften)
och förundras över klokheten i det som blev sagt
Seglarpojken är skild sen några år och är olik alla
andra vänner på en punkt
Han säger inte åt mig att jag ska lämna
(eller jo, det gör han ju) men
det som är annorlunda med honom är
att han inser att det kan ta tid
(för honom tog det flera år)
att fatta beslutet och våga genomföra det
Det finns mycket att vara rädd för
och det är en känsla av att ha misslyckats

Det är befriande att prata med honom
av många skäl, men framför allt detta att han
inte har bråttom

Nu ska jag dricka upp hälften av mitt te och sen
ta katten med mig till sängs
Det är en annan dag imorgon
Fredag och mina barn kommer
Fredag och min man kommer

Resa

En lång promenad i solen
En massa tankar som snurrar och svirrar
En näsa som rinner
Köper torkade aprikoser på Hemköp och
äter upp alla på en gång
Klappar katten, nosar i hans päls, han spinner
Mailar Rocky, Genus, Barista
Gråter över tangentbordet
Rocky svarar på vändande: Du måste må bra
Ja, jag vet
Jag måste resa mig upp nu
 

Act don't react

... står det på min tepåse idag
Nu tror ju inte jag att detta var till just mig
just idag
men det är ord som äter sig in
Jag måste agera!
Jag måste skapa det jag vill ha och inte bara ta emot 
och reagera på det som händer
Det är mitt liv och inte hans
Mitt och barnens och jag kan själv

If you believe they put a man on the moon
sjunger Michael Stipe från Spotify just
när jag skriver detta
Ja, jag tror på att jag kan

Håkan

Jag har sovit en massa timmar i natt men är
trött som en utvakad ammande mamma
Grus i ögonen och en kropp som värker
och protesterar

Jag måste ta mig samman och inte låta
hans behov av att fördela skuld kleta sig på mig
Måste hitta mig igen och sätta en gräns
Hitta tillbaka till den fria känslan av att jag
bestämmer i mitt eget liv

Dagen: jobba och bli klar med en sak
Kvällen: träffa Seglarpojken och äta middag
Det blir bra

Jag börjar med att lyssna på Håkan Hellström

Röd

Idag slår vi på stort med två bilder 



13 oktober 2010

Orange


Nä så himla orange är de kanske inte, mer gula,
men det får duga en dag som denna

Post-Rocky

Säg det lugn som varar
I min relation är det aldrig länge

Jag berättade för Mannen att jag träffade Rocky
i söndags kväll
Han tog det bra
Skojade nåt om att han bet sig i kinden
men sa inget annat och jag
jag var naiv nog att tro att det inte var
värre än så

Det var det
Igår kväll vid pass elva kom det
Han låg och djupandades bredvid mig och jag
fattade att det var nåt
Jag måste ta upp detta för att det inte ska bli till
en bitterhet

Han tyckte det var jobbigt,
det påminde om allt ont
och om det orättvisa med att jag inte är kär
i honom längre

Så långt är jag med
Kan fatta

Men resten?
Du är förstås attraherad av honom
Jag vet inte om du ljuger nu med
Du är ju så bra på det

Nej, Mannen det är jag inte och det
gör jag inte
och det är så jävla fegt att hälla ur sig sånt
för att få mig att känna mig lumpen och bli ledsen
så att dåligmåendet ska fördelas lite mer "rättvist"

Jag finner mig inte i detta!

På familjerådgvningen i måndags pratade vi om
hur man samtalar med varann om det som gör ont
Vi enades:
Man berättar om sina känslor och inte om den andres
Man plockar bara upp den gamla skit som krävs
för att man ska göra känslan i nu begriplig
Man tar ansvar för att jobba med sina egna känslor
och häller inte skuld över den andre.

Jamen, tjena...