Nuet
Jag säger ofta att jag vill leva i nuet
Inte i det såriga då
Inte i en framtid som kanske (men kanske inte)
blir
Utan nu
Det är inte lätt
Medveten närvaro säger några
och det kan man öva sig på
Jag försöker
tänka med.vet.en när.var.o
när jag känner otrivseln
eller uttråkningen komma krypande
Ibland går det riktigt bra
om jag bara tänker på det
Jag har hört att det tar tid att lära sig
Så då blir det till att längta efter framtiden
i alla fall
Framtiden när jag kan njuta av nuet
Vissa saker känns ok att längta till
Att resa bort med familjen över helgen
Sommarens konserter, inklusive Way out west
Semester vid Medelhavet i sommar
Vinkväll med Äpplet
Såna saker
2 kommentarer:
Något jag själv har lärt mig, både genom dödsfall i familjen, skilsmässor och plötsliga svåra händelser är att jag lever NU. Inte sen, inte nästa vecka. För det vet jag inte. Jag kanske dör imorgon. Eller drabbas av något som vänder upp och ner på mitt liv. Utan att jag hunnit med den sortens liv som jag önskar och vill ha. Som jag förtjänar. Som alla förtjänar.
Frågan är; när ger man upp och går vidare? När släpper man taget och slutar att försöka ändra det man inte kan ändra? Är det värt att leva ett liv där man är halvlycklig och ständigt försöker göra våld på sig själv eller den man lever med?
Jag kan inte svara för någon annan, bara mig själv.
Efter att ha levt i 15 år med en man som jag alltid önskade var på ett sätt lever jag numera med den drömmannen. Han fanns. Han med alla rätt. Han som jag inte hittar något jag vill ändra på. Och som inte försöker ändra på mig.
Jag hoppas du lyckas få det du drömmer om. Det är du värd.
Kram.
Och jag säger nog lite som Wettex, men ändå inte. Jag vet inte om jag tror att det finns någon sådan man för mig, någon jag inte vill ändra ett enda litet spår hos. Men det finns män som vill jobba med mig i stället för mot, män vars dåliga sidor jag kan leva med utan att det blir för ätande och kostar för mycket. Och jag tror att vägen till att hitta den mannen paradoxalt nog är vägen inåt sig själv. Det har i alla fall gjort mig mer förlåtande, att se mig själv och mina egna fallgropar. Vara ärlig kring det JAG är dålig på och arbeta med mig själv trots att det inte känns "naturligt". Förändring ÄR inte naturligt, det är ett jobb! Men det gör det så mycket lättare att mötas.
Fråga dig själv: Varför blir du så irriterad på just honom? Är det för att han är dig närmast? Och i så fall, är det verkligen HONOM du irriterar dig på, eller att någon har "rätt" till dig och till den närheten? För mig känns den tanken rimlig eftersom du inte vill ha sex. Du vill inte ha honom närmast. Du vill ha honom "lagom" nära, liksom. Inte någon som får "ta för sig" av dig. Men det är rimligt att vilja ha sex, att vilja vara nära dig när man är din närmaste. Jag menar inte att du ska ställa upp på sånt du inte klarar eller inte mår bra av. Men jag undrar om du inte måste vända blicken mer in än ut, fundera över vad du bidrar med i den här snurren. I stället för att fundera på om du är med rätt person, titta på om du själv ÄR den du vill vara. Sig själv är det dessutom lättare att jobba med! :)
Skicka en kommentar