Måndag
Ny dag, ny vecka
Nu dag
Ikväll kväll
Jag tycker inte om kvällar riktigt
De betyder att frågan ställs och kraven reses
Vill jag ha sex?
Nej, nästan aldrig
och om jag vill så är det fel det med
för det är på fel sätt
Jag vill ju inte det gamla längre
jag vill inte vara till lags längre
Vad vill jag då?
Leva med honom?
Ändå?
För att vi hör ihop fast jag blir galen på honom
ibland
oftare än jag vill
bli galen på den jag lever med
För att vi har kul ihop
när vi inte ältar och grälar och jag är obekväm
och hellre vill vara nån annanstans
För att jag är en fegis?
3 kommentarer:
Stora svåra frågor. Fast ni bott isär så tror jag aldrig att ni skapade det där särboskapet som borde kommit med det, för att testa relationen, för att det ska hinna växa fram vad som är vilja och vad som är vana.
Håller med. Om man ska döma av det som skrevs på bloggarna så blev särboskapet aldrig den där pausen som det var tänkt (?) med rum för eftertanke. Genast började det pratas om att flytta ihop igen etc., vilket betyder att ingen i paret egentligen fick tänka efter. Är det det här jag vill? Och isåfall, på vilket sätt. Istället rullade det bara på i halvgamla hjulspår igen.
Ni har rätt. Det blev aldrig nån paus och jag inser att jag hade behövt den. Nu sitter jag fast i löften om att flytta ihop igen och inte minst ett barn som skulle bli väldigt ledsen och besviken om det inte blev så. Det är den stora fegheten, att jag inte vill och vågar.
Jag försökte skapa mig ett rum för ensamhet och egentid i början, men det åts snabbt upp och det blev självklart att ses "jämt". Barnet som argument. "Mamma kommer du imorgon?"
Jag vet inte vad jag vill livet ut. Men jag vet att jag varken vill leva i en relation som är för barnens skull och "så länge" eller en relation som kanske blir bättre sen, när barnen blir större och vi får mer tid och såren läker och...
Skicka en kommentar