En vän frågade häromdagen om jag saknar attt blogga.
Ja! Jag saknar att blogga. Ofta under de här åren har jag tänkt: det skulle jag vilja skriva. Dela. Läsa någon annans kloka tankar om. Men så var det ju så att jag slutade blogga då, när det inte funkade att Han läste. När det blev som att jag talade till honom, primärt och på fel arena.
Ringrostig och ensam tar jag nu ett litet steg in på min gamla bana. Platsen där tankar kunde formuleras och på vis klarna. Alla sorters tankar om allt. Det onda och det fina. Det som skadade och det som helade. Jag vet inte om någon enda människa kommer att läsa, men kanske. Kanske hittar någon hit igen. Vi får se. Jag får se. Men det känns fint att vara här.
6 kommentarer:
Jag hittade tillbaka! :-)
Kul att se dig och ser fram emot att läsa.
Kram!
Men HEJ! Åh vad glad jag blir. Vad roligt att "se" dig! Nu har jag en anledning till att skriva. Kram!
Jamen JA! Välkommen tillbaka! <3
Tack! Du fick mig att fundera och inse hur mycket jag saknat detta. <3
Jag är kvar...
Du med! Toppen, vad fint! Nu ska jag komma igång!
Skicka en kommentar