Jag har ett tag känt mig låg och inte kunnat sätta ord på det
Kan väl inte det nu heller
men jag känner att jag vill försöka i alla fall
Jag känner en förlamande leda inför mitt privata liv
Allt känns så... trist
så tomt
Det har inte hänt nåt speciellt och det gillar jag ju
har jag trott hur länge som helst
Att lite händelsefattig odramatisk vardagslunk är precis vad jag
vill ha
Och så håller jag på att ledas ihjäl
Eller... nu ska vi inte ta i
Så illa är det ju inte
Men en energilös trött attityd
Inget att längta efter
inget som händer
Inställda resor
Ingen sommarsemester mer än kanske en vecka med släkten
detvillsäga hans släkt
i en stuga nånstans
Mysigt, jodå, men inte det enda jag vill göra på sommaren
Och det är inte ens sommar än
Långt ifrån
Jag vill gå på konsert
Jag vill ha fest
dansa i soffan och dricka för mycket vin och hångla med nån
och prata mig hes på ett fik och
Vad hindrar mig?
Inget och allt
Ett barn som gråter så fort jag lämnar hemmet
och en orkeslös egen person
3 kommentarer:
...och när du har fått under en tid det som du nu eftersöker så vill du han nåt annat. Något som varierar livet igen. Och sen nåt annat.
Det är väl inte så konstigt.
Jag trodde inte ett dugg på när du skrev att du ville ha lugn och gillade vardagen bäst. Förutom att det var just då.
Vem vill ha det antingen eller? De flesta vill nog ha både och, och allt däremellan. Man vill väl utvecklas.
Den där nyfikenheten på livet och på sin partner. Att hålla den vid liv och tillsammans skapa ett kreativt, dynamiskt och spännande oförutsägbart liv utifrån där man står just nu, kan vara en stor utmaning i parförhållanden, tror jag. Speciellt om man har barn. Som ju kräver vissa rutiner. Men det finns ju inget som säger att det inte går att förändra sin situation. Om man inte lägger sig ner och ger upp eller hoppas på att någon annan fixar det till en. Hindret sitter inte hos barnen eller maken eller någon annan heller, precis som du kommit fram till. Hindret sitter oftast i en själv.
Om man verkligen vill bli lycklig så där så att den känslan är den känsla som man har som grund och hållbart en långre tid, inte bara flyktigt, så gör man det som bör göras för att bli det. Om man har självkänsla nog att ge sig det liv man tycker att man är värd, så tar man ansvar för det. Om inte kan man nog skaffa sig det genom att göra ändå. Men att inte göra nåt och låta tiden bara gå och tänka att "sen så..." eller "om bara...så skulle jag", tror jag är farligt.
Detta gällde nog inte dig. Du har nog bara en tillfällig leda. Men jag tänkte lite längre om det skulle fortsätta så här.
Jag tror du har en hel drös med möjliga oprövade lösningar. Varför inte göra verklighet av dina drömmar? Redan idag.
Tack för ett fint och klokt svar. Jag känner att jag under så lång tid haft fullt upp med att ha en kass relation och leva mitt i det vardagsdrama som det inneburit - med ledsenhet, svartsjuka, nattliga gräl - att jag bara längtade efter tystnad, sömn, lugn. Men när det nu är mer så, så håller jag på att få spader av uttråkning.
Det betyder ju inte att jag vill ha dramat tillbaka, utan att jag vill att det ska finnas nåt att se fram emot i livet. Nåt kul, varmt, fint. Att det finns känslor. Jag är så avstängd nu. Orkar inte känna.
Hej! Fin blogg! Känns ljus och vårig. Men... ska du inte byta namn? Är det inte en stress? Att alla förväntar sig att du ska vara lycklig? Även du. Man är inte lycklig jämt. Ingen. Men man vill. Kanske" Sökande av lycka" "Min egen lycka" Du skriver ofta att du inte är lycklig, så varför ska sidan heta så.
Önskar dig all lycka! Kram
Skicka en kommentar