Ensam hemma
Katten och jag
Saknar, längtar
Måste vänja mig vid ett nytt liv
Olikt det som varit, blivit självklart: att ha honom nära
i vardagen, dag efter dag och natt efter natt
Tomheten känns i hela kroppen och jag kan inte
sitta stilla, oron surrar i huvudet och kroppen
känns skakig
Fina barnen
Jobbet, som jag tycker om
Vardagen
Jo, det är ju så
Jag har ett bra liv på alla möjliga sätt
Men just idag vill jag inte
Jag vill ha honom, jag vill mer av allt
Inte mindre
3 kommentarer:
Nej inte är det lätt att sluta med något som gör en gott och börja med något som känns som ett sämre alternativ... Hoppas att ni kan hitta ett sätt att ses mer och oftare. Det var många barn totalt eller hur var det, så det är svårt med ett stort gemensamt hem eller?
Att längta är en fin känsla....
Jodå visst är det fint att längta. Jämfört med hur det var förut när jag ville träffas så lite det vara gick är det underbart att längta. Men det känns också som ett slöseri med tid. Varför ska vi inte vara tillsammans, liksom? Men det är som du säger Caroline: många barn. Vi kan omjligt hitta ett boende som är stort nog att rymma oss alla och som vi har råd med. Det är bara att gilla läget och fokusera på allt som är fint.
Skicka en kommentar