Så otydlig jag var igår!
Ser jag nu...
Det som är nytt, det jag märker att jag inte
har vant mig vid
är att han inte blir arg för saker
Att jag inte behöver stå till svars hela tiden
Min exman började tidigt ha åsikter om mina barn
Hurdana de var och borde vara,
vad de borde hjälpa till med hemma och hur vi
- jag också - skulle vara mot dem
(Dvs på samma sätt som han förhöll sig mot mig -
ett konstant tjatande)
Det fortsatte under hela vår relation
Hans relation med Äldsten hämtade sig aldrig och
det är i någon mening bådas fel, såklart
Men visst har man som vuxen ett större ansvar?
Nu är livet lätt och tydligt
Mina barn tar jag ansvar för och det är jag som avgör om
och på vilket sätt vi ska diskutera dem
Hans barn... ja ni fattar
Och ändå är jag rädd, helt utan anledning
Rädd att han ska tycka att mina barn är jobbiga
Rädd att han inte ska vilja vara här
Etcetera
Det tar tid att vänja sig vid det som är fint
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar