Att komma hem
ska vara rekreation
Sa min vän en gång
när vi satt och kurade på ett tåg och jag
var ledsen över hur allt var
Allt tjat och tjafs som var då
När att vara hemma med honom var en plåga
och jag bara ville vara med andra människor
Barnen, vännerna
Nu är det inte en plåga
Nu är det rätt så lugnt
Inte en massa tjat och gnat och ältande jämt
Det är mer lugn vardag än nånsin kanske
när vi ses
Nu är det ledan och skulden över det uteblivna
sexlivet som skaver
Den inte (alltid) uttalade ledsenheten över
att jag inte har någon lust
Eller är det nåt annat också?
Hur vet man?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar