Jag sover, febervarm och nästäppt, under mitt täcke
Ett ben utanför
Katten intill
Så vaknar jag
Någon går i dörren, den öppnas och stängs
Tystnad
Jag viker undan täcket, varm och yr
Tystnad
Efter någon minut inser jag att det inte var nån
som kom, utan nån
som gick
Jag trodde att det var min älskling som kom förbi
på väg hem
Men han skulle ju väcka mig?
Jag tassar upp, katten hänger på
Inga spår av någon, bara ett brev som lagts upp på hyllan
i hallen
Jag messar mina barn och det visar sig att det
var Mellan som var här och hämtade en grej
Han såg att jag sov och ville inte väcka mig
Min besvikelse är oproportionerlig, bottenlös
Min känsla av ensamhet likaså
Jag går och lägger mig
Drar täcket över huvudet
och katten intill mig
Han kvider motvilligt men låter sig övertalas
Det är skit att vara sjuk när man bor ensam
Jag är ju inte är ensam-ensam
Men just nu känns det som om ingen i hela världen
bryr sig om mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar