Lite mat, lite vin, lite musik
Jag spelade några Kentlåtar för honom,
i lite milt uppfostringssyfte sådär
Eskilstunas stolthet har inte riktigt hittat hem i det lägret
kan man väl säga...
Sen spottifyzappade vi lite båda två, spelade låtar
som betytt något för oss och plötsligt, oplanerat
satte jag på Långsamt farväl med Lisa Nilsson
Ett tag lyssnade jag på den i stort sett dagligen
Jag hämtade stöd i den
Texten var på pricken för mig när jag var på väg
att lämna Exmannen men inte riktigt fick till det
Man kan lugnt säga att det jag höll på med
var ett väldigt långsamt farväl
När jag zappade fram den i fredags var det mer än ett år sen
jag hörde den
Jag hade glömt
Sorgen kom över mig med full kraft
Tryggheten och lyckan i att vara på andra sidan
Det gick inte att stoppa tårarna
Min fina fina älskling förstod vad som hände
Han bara höll om mig
lät mig vara, gråta klart
De är fint att få vara ledsen utan att känna skuld över det
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar