Jag är den frånskilda och lyckliga mamman till de tre mest fantastiska barnen. Jag är flickvän till den finaste mannen som finns och tack vare honom läkt, helad och återigen-levande. Kärlek bor i min mage och eftertanke i mitt bröst
6 november 2009
Men va fan..
Gud vad jag blir trött på mig själv Som jag tar i Vem försöker jag övertyga? Mig själv mest av allt Honom som jag inte tror läser men som får reda på allt ändå
Bloggen har blivit som en smygläst dagbok Helt ointressant
Skärpning Fokus!
10 kommentarer:
L
sa...
Är det inte så att du kan se ip-nummer på dem som läser? Har för mig att när ni hade er gemensama blogg en gång skrev varifrån era läsare kom... Typ vilka arbetsplatser era läsare surfade från. Eller minns jag fel?
Jag säger inte att du har fel men jag vet att det finns de som skrver i hans blogg om vissa saker som du skriver. Så han KAN vara oskyldig, men... Stor kram till dig.
Vardagslyx, jag får också den känslan ibland... Vissa ämnen som tagits upp här verkar "besvaras" i hans blogg. Men jag vill inte dömma. Det kan vara så enkelt att de är ett par, och därför skriver om samma saker. Deras vardagsbekymmer är gemensama.
Jag kommer aldrig att få veta om han läser och det spelar eg inte så stor roll om det är han själv eller nån annan som rapporterar åt honom. (Förutom att det är ett svek att smygläsa någons blogg när denna inte vill det). Det som spelar roll är jag hämmas av att han får veta vad jag skriver. Det gör att jag alltid tänker efter innan jag skriver och det förstör skrivandet för mig. Synd. Är det. Men det är också så att jag måste sätta ner fötterna. Antingen slutar jag blogga eller så skriver jag det jag vill och står för det oavsett om han läser eller inte.
Det finns en rad exempel där hans beteende eller saker han sagt så tydligt kopplat till saker jag skrivit här som jag VET att jag inte har sagt till honom.
Vad folk ev. skriver på hans blogg har jag däremot inte en aning om.
Jag behöver min blogg så jag väljer det bästa av två onda ting: nämligen att fortsätta blogga och försöka göra det på mitt sätt vare sig han får veta vad jag skriver eller inte.
Jag får en känsla av att skvallret bara går ena vägen, eller får du skvaller om vad han skriver också?
Jag kan inte se några tendenser till att han läser. Däremot finns det ju skvallerbyttor som tydligen tycker det är förmer i deras liv om de gör det lite extra rafflande mellan er båda. Som om det behövdes..!
Han vet att hemsidor inte är sanningar i alla lägen, det är jag övertygad om, och ni har säkert förklarat det för varandra förr. Stundens ingivelse, poesi, vad det än är. Och man får ta det för det. Ni måste vara så starka ihop oavsett (för att vara ihop), att lite bloggar inte är skillnaden. Så sluta inte skriv.
Jag får inte veta nåt om vad han skriver, det stämmer. Och det är jag glad över.
Jag undrar precis som du hur det kommer sig att folk ser sig nödda att "skvallra" för honom... Dels har jag bett om att slippa det och dels förstår jag inte hur man är funtad om man läser våras bloggar för att ställa till det mellan oss. Men men... Man kan inte begripa sig på allt och alla.
Jag måste klara av balansen mellan att skriva ärligt och sant och att ha ett fungerande kärleksliv med den jag älskar. Oavsett vad andra försöker få det till.
10 kommentarer:
Är det inte så att du kan se ip-nummer på dem som läser?
Har för mig att när ni hade er gemensama blogg en gång skrev varifrån era läsare kom...
Typ vilka arbetsplatser era läsare surfade från. Eller minns jag fel?
är det inte så att om man skriver på offentlig plats så får man leva med att det man skriver läses och sprides?
Kör en lösenordslåst blogg annars!
Jag säger inte att du har fel men jag vet att det finns de som skrver i hans blogg om vissa saker som du skriver. Så han KAN vara oskyldig, men...
Stor kram till dig.
Han läser din blogg. Inte om, inte kanske. Han läser din blogg.
Vardagslyx, jag får också den känslan ibland... Vissa ämnen som tagits upp här verkar "besvaras" i hans blogg. Men jag vill inte dömma. Det kan vara så enkelt att de är ett par, och därför skriver om samma saker. Deras vardagsbekymmer är gemensama.
Till er alla: tack!
Jag kommer aldrig att få veta om han läser och det spelar eg inte så stor roll om det är han själv eller nån annan som rapporterar åt honom. (Förutom att det är ett svek att smygläsa någons blogg när denna inte vill det). Det som spelar roll är jag hämmas av att han får veta vad jag skriver. Det gör att jag alltid tänker efter innan jag skriver och det förstör skrivandet för mig. Synd. Är det.
Men det är också så att jag måste sätta ner fötterna. Antingen slutar jag blogga eller så skriver jag det jag vill och står för det oavsett om han läser eller inte.
Just så. Skriv i alla fall.
Och... jag undrar vad folk grundar sitt påstående om att han läser eller får reda på vad du skriver på??
Jag ser ingenting som inte kan förklaras med att ni faktiskt är ett par, på sätt och vis.
Han vet nog ganska bra vad du kommer att skriva om, bara från hur grälen eller gulligheterna där hemma fortskrider.
Inte så lessna...
Det finns en rad exempel där hans beteende eller saker han sagt så tydligt kopplat till saker jag skrivit här som jag VET att jag inte har sagt till honom.
Vad folk ev. skriver på hans blogg har jag däremot inte en aning om.
Jag behöver min blogg så jag väljer det bästa av två onda ting: nämligen att fortsätta blogga och försöka göra det på mitt sätt vare sig han får veta vad jag skriver eller inte.
Jag får en känsla av att skvallret bara går ena vägen, eller får du skvaller om vad han skriver också?
Jag kan inte se några tendenser till att han läser. Däremot finns det ju skvallerbyttor som tydligen tycker det är förmer i deras liv om de gör det lite extra rafflande mellan er båda. Som om det behövdes..!
Han vet att hemsidor inte är sanningar i alla lägen, det är jag övertygad om, och ni har säkert förklarat det för varandra förr. Stundens ingivelse, poesi, vad det än är. Och man får ta det för det. Ni måste vara så starka ihop oavsett (för att vara ihop), att lite bloggar inte är skillnaden. Så sluta inte skriv.
Caroline:
Jag får inte veta nåt om vad han skriver, det stämmer. Och det är jag glad över.
Jag undrar precis som du hur det kommer sig att folk ser sig nödda att "skvallra" för honom... Dels har jag bett om att slippa det och dels förstår jag inte hur man är funtad om man läser våras bloggar för att ställa till det mellan oss. Men men... Man kan inte begripa sig på allt och alla.
Jag måste klara av balansen mellan att skriva ärligt och sant och att ha ett fungerande kärleksliv med den jag älskar. Oavsett vad andra försöker få det till.
Skicka en kommentar