Jag funderar på mig själv
Hur fungerar jag när det kommer till
närhet och ömhet
Har jag svårt med det?
Mannen antyder att det är sån jag är
Kylig, avståndstagande
Jag känner inte igen mig själv i det
riktigt
Jag gillar närhet, att hänga med barnen i
soffan, kramas med dem och med
vänner
Men det är ju sant att jag inte
uppskattar hans närhet så mycket
just nu
Idag är en sån där kall dag
Fryser hela tiden och känner att det är svårt
att uträtta något
att ens tänka en klar tanke
Jag vill åka hem och krypa ner under
täcket med katten
Hoppas att jag inte håller på
att bli sjuk
4 kommentarer:
De flesta mår bra av att ge efter för infektioner inledningsvis, och krypa hem under katten. och sooooova.
Så mår man bättre sen, och blir ofta lite friskare lite fortare.
Inte mycket men i alla fall.
Du anat inte vad jag önskar att jag bara kunde ge efter. Lägga mig ner och låta sömnen komma. Värma mig under en filt eller tre. Men när man är ensam mamma funkar inte sånt. Då är det plikter och skötsel och dutt och fluff seveneleven. Eller nästan.
För jag håller med dig: Sömn är sjukdomens värsta fiende.
katten blir ofta glad. inte oviktigt.
om matte kommer hem och sover lite extra.
Katten blir salig när jag är hemma. Det är det avgjort bästa han vet. Att ligga på kökssoffan mitt emot mig eller ovanpå mina fötter under bordet. Bättre blir det inte, i en social katts värld.
Skicka en kommentar