Jag är den frånskilda och lyckliga mamman till de tre mest fantastiska barnen. Jag är flickvän till den finaste mannen som finns och tack vare honom läkt, helad och återigen-levande. Kärlek bor i min mage och eftertanke i mitt bröst
Jag tror det är naturligt. Jag behöver känna en viss tillfredsställelse i mitt jag kort- eller långsiktigt för att kunna hångla bra. Jag kan inte känna mig stressad, ifrågasatt, kritiserad eller en större förväntan om jag ska hångla fint. Jag kan hångla för att den andre vill men det flyttar mig bara längre ifrån relationen.
Jag tycker att han, för det är han som jag antar försöker hångla, ska ta det lite nätt och låta saker och ting bli hela och inte låtsas som att allt är iordning nu för att ni sagt bo ihop typ.
Jag undrar ibland. Hur dialogen går mellan er när dessa konflikter kommer upp. Vilka ord sägs? vilka gester? Från er båda. Vad är det som gör att han inte kan förstå att du behöver tid. Talar du dubbelt i språk och kropp. Ibland krävs det övertydlighet. Detta men inte detta. Eller är helt han döv och blind och oförstående?
Caroline: Så bra du sätter ord på det. Att hångla när man inte vill gör att man flyttas längre bort från den personen. Det skapar obehag och distans. Kraven och förväntan på att man ska vilja och njuta och helst vilja ha sex sen, också. Nej, det går inte.
Anonym: Jaa du.. Jag undrar också. Jag kan ha de bästa föresatser, tänka att vi ska ha mysigt och lugnt och han säga att jag inte ska känna krav. Ändå blir det fel när vi ses. Vi är så fruktansvärt känsliga båda två. Så grundligt trötta på att ha det dåligt och känna oss dåliga att vi slår bakut så fort vi känner att ett missnöje seglar upp hos den andre. Jag pejlar honom konstant, försöker se om han är missnöjd och så mår jag dåligt både av energin som går åt och av att "alltid" känna att han är missnöjd.
3 kommentarer:
Naturligt.
Jag tror det är naturligt. Jag behöver känna en viss tillfredsställelse i mitt jag kort- eller långsiktigt för att kunna hångla bra. Jag kan inte känna mig stressad, ifrågasatt, kritiserad eller en större förväntan om jag ska hångla fint. Jag kan hångla för att den andre vill men det flyttar mig bara längre ifrån relationen.
Jag tycker att han, för det är han som jag antar försöker hångla, ska ta det lite nätt och låta saker och ting bli hela och inte låtsas som att allt är iordning nu för att ni sagt bo ihop typ.
Jag undrar ibland. Hur dialogen går mellan er när dessa konflikter kommer upp. Vilka ord sägs? vilka gester? Från er båda. Vad är det som gör att han inte kan förstå att du behöver tid. Talar du dubbelt i språk och kropp. Ibland krävs det övertydlighet. Detta men inte detta. Eller är helt han döv och blind och oförstående?
Caroline: Så bra du sätter ord på det. Att hångla när man inte vill gör att man flyttas längre bort från den personen. Det skapar obehag och distans. Kraven och förväntan på att man ska vilja och njuta och helst vilja ha sex sen, också. Nej, det går inte.
Anonym: Jaa du.. Jag undrar också. Jag kan ha de bästa föresatser, tänka att vi ska ha mysigt och lugnt och han säga att jag inte ska känna krav. Ändå blir det fel när vi ses. Vi är så fruktansvärt känsliga båda två. Så grundligt trötta på att ha det dåligt och känna oss dåliga att vi slår bakut så fort vi känner att ett missnöje seglar upp hos den andre. Jag pejlar honom konstant, försöker se om han är missnöjd och så mår jag dåligt både av energin som går åt och av att "alltid" känna att han är missnöjd.
Skicka en kommentar